Bud med osymmetrisk informationsvärde

                     

Målet med budgivningen   

 

Budgivningen i bridge har två huvudmål:       

                     

  • Att hitta den egna sidans bästa kontrakt.                
  • Att förhindra att motståndarna hittar sitt bästa kontrakt.                

                     

Det traditionella sättet att bäst lösa ovanstående ekvation är att snabbt bjuda ut sina kort om man tror att motståndarna har det högsta "matematiska" kontraktet och att annars bjuda försiktigare för att erhålla så mycken information som möjligt för att säkerställa att man kontrakterar sig rätt.                      

                     

Vikten av att snabbt kunna bjuda ut sina kort - speciellt med svaga händer - har givit upphov till en mängd konventioner där man med svaga trumfstödshänder direkt bjuder så högt man vågar. Ett tydligt exempel är Bergens trumfhöjningar där man med alla händer som man i en (trolig) konkurrensbudgivning kommer att pressa till 3-läget med direkt hoppar till 3-läget - allt för att förneka motspelarna budutrymme.  Andra exempel är den uppsjö med extremt svaga 2-öppningar (och 1-öppningar!) som vinner mer och mer mark - allt för att förneka motparten budutrymme.                     

                     

Det finns dock problem med all aggressiv budgivning - man kommer lätt för högt, man underlättar alltför mycket för fienden i den kommande spelföringen/motspelet och slutligen finns risken att man helt enkelt pressar andra sidan till ett lyckosamt kontrakt som de annars inte skulle ha hittat.  Ett par alternativ som inte gör avkall på den egna sidans konstruktivitet (d v s systematiskt psykande) till "bjud så mycket man vågar direkt"-metoden kommer nedan att diskuteras.  Men först en liten diskussion om vad det hos ett öppningsbud som gör det svårt för motparten.                    

                     

När får motståndarna det svårt?           

 

Det vanligaste tillvägagångssättet för att försvåra för fienden att komma rätt är genom att spärrbud/uppoffringar/svaga öppningar.  Allt för att i första hand hindra motparten från en lugn och bekväm budgivning i ett tempo som de själva bestämmer.   

                     

Spärrbud har fungerat bra, men har under årens lopp blivit trubbigare och trubbigare - d v s man måste spärra allt hårdare/öppna allt svagare för att lyckas störa motståndarna.  Orsaken är framförallt upplysningsdubblingen vilken snabbt och effektivt serverar motståndarsidan att möjligheten att visa annars svårbjudna flerfärgshänder.  Den moderna upplysningsdubblingen med konventionella/strukturerade svarsmoduler som exempelvis Herbert, lebensohl och Rubensohl har ytterligare gett förstärkt andra sidans möjligheter att dämpa effektiviteten av aggressiva öppningsbud och höjningar.   

                     

Den underliggande orsak som gör upplysningsdubblingen till den enormt effektiva konvention som den är ligger i de naturliga systemens tendens till att ge bägge sidor ett symmetriskt informationsinnehåll.  Med detta menas att ett öppningsbud ger information som är lika mycket värd för bägge sidor (vad ett bud betyder är ointressant, det intressanta är informationens värde).   Ett illustrativ exempel är 5-korts högfärgsöppningar.  Ett öppningsbud som visar minst femkortsfärg ger bägge sidor central information: den egna sidan vet att detta är en starkt potentiell trumffärg samtidigt som motståndarsidan kan utesluta färgen som trumf.   I och med att motståndarsidan kan utesluta färgen som en framtida trumffärg så serveras de:  

                     

  •  Ett effektivt kravbud, d v s överbudet.                    
  •  En begränsning av antalet möjliga trumffärger (3 istället för 4)      

                     

Det största fördelen för motståndarsidan är dock att sannolikheten att de har en upplysningsdubblingsvänlig fördelning, d v s få kort i öppningsfärgen och många i de andra, ökar.  Motståndarna kan sålunda med större sannolikhet agera med antingen en upplysningsdubbling eller bud visande långfärg.  Visserligen ökar sannolikheten att öppningshandens partner har stöd och snabbt kan visa detta, d v s spärra - problemet är att så fort motståndarna kan upplysningsdubbla öppningsbudet så ligger initiativet hos dem!   I den följande texten skall tre metoder att minska fiendens möjligheter att till fullo använda upplysningsdubblingar, d v s bevara initiativet i budgivningen hos den egna sidan och försvåra deras möjligheter till informationsutbyte.

                     

                     

Ditt eller datt                     

 

Det enklaste sättet att försvåra för motståndarna - utan att ge avkall på den egna sidans konstruktivitet - är att använda bud med icke-symmetriskt informationsvärde, d v s bud vilkas betydelse ger viktigare information till den egna sidan än till motståndarsidan.  Det klassiska exemplet på ett dylikt bud är Multi 2¨, d v s  

                     

2¨ = svag 2-öppning i © eller ª.                 

                     

Med Multi-konventionen så kan den egna sidan (ofta) direkt hitta en trumffärg samtidigt som mellankommande motståndare inte utan vidare kan utnyttja upplysningsdubblingens fulla styrka (d v s visa 3 färger). Visserligen kommer bägge sidor att förr eller senare få redan på vilken färg som är öppningshandens, men den informationen kommer att delges samtliga spelare först på en av den egna sidan vald nivå. 

                     

                     

Kort eller lång

                     

Multibud, d v s bud som antingen visar en eller an annan färg är dock inte den enda budkonstruktion som har ett osymmetriskt informationsinnehåll, en liknande angreppsvinkel har de konventioner som visar korthet eller längd i den bjudna färgen, exempelvis 1ª enligt Regress:

                     

1ª = 8-11hp och 0-2 eller 6+korts ª            

                     

Partnern till Regressöppnaren kan (oftast) direkt se om spadern är en trumfkandidat eller inte samtidigt som motståndarsidan - lätt överdrivet - famlar i blindo.  Liksom i Multi 2¨ fallet så är det den egna sidan som bestämmer på vilken nivå det skall bli känt om färgen var kort eller lång.

                     

Det skall givetvis erkännas att komplementära bud, d v s bud som visar antingen det ena eller det andra där betydelserna är uteslutande, vare sig är perfekta eller omöjliga att försvara sig mot.  De kräver dock en aningens annorlunda försvar än mot entydigt färgvisande bud.                   

                     

Varken kort eller lång        

Ett tredje exempel på konventionstyp som har ett inbyggt försvar mot upplysningsdubblingar är 3-korts canapéöppningar.  Dessa innebär att man öppnar med en 3-4 korts färg för att senare (eventuellt) återbjuda en längre sidofärg.  Låt oss ta ett exempel:              

                     

1ª = 3-4 korts ª                  

                     

Budet innebär att partnern omedelbart kan se om spader överhuvudtaget kan vara aktuell som trumf samtidigt som motståndaren direkt efter öppningshanden får problem eftersom:               

                     

  • Sannolikheten att ha UD fördelning minskar.           
  • Större sannolikhet att öppningsfärgen skall vara den egna sidans trumffärg öka     

                     

Allt detta utan att den egna sidan har några som helst problem att lokalisera sin trumffärg.  Visserligen finns det viss risk att öppningshandens långa färg kan bli bortspärrad - å andra sidan hittas enkelt eventuell 3-5 anpassning i svarshandens färg mycket enkelt.

 

Det skall villigt erkännas att få, om ens något, system har haft ovanstående princip som karaktäristika (eller finns det?).  System med canape-inslag tillgodogör sig dock stora delar av de fördelar som öppningsbud med begränsad längd innebär.    

 

                     

Men svarsbuden då?         

 

Ovanstående diskussion har helt kretsat kring öppningsbud, men precis samma tankegångar kan appliceras på svarsbud.  Ett exempel från Super Standard:  

 

Syd

Väst

Nord

Öst

 

1©

pass

2¨

?

 

 

I denna sekvens är 2¨ flertydigt och är antingen en svag höjning 6-10 med 3+stöd, 11+ balans/(54) i §¨ med exakt 3-stöd eller 14+ och 6+ª.  Öst har med andra ord ingen aning om han sticker in näsan mellan två hyggligt starka händer eller om Nord-Syd håller på att packa ihop.  Visst, han kan passa och invänta nästa budrond - men kan då tvingas att agera på en betydligt högre nivå!  I samma sekvens kan Väst bli lika "utbjuden": 

 

Syd

Väst

Nord

Öst

 

1©

pass

2¨

pass

 

2©

?

 

 

 

                                                                 

Problemet för väst är om denne omedelbart måste agera för att den egna sidan skall hitta in i budgivningen eller innebär en aktion att man lägger upp huvudet på stupstocken?              

 

 

Sammanfattning

 

Ett par exempel på hur olika konstruktioner av öppningsbud delvis kan ta udden av defensivkonventionernas konung - upplysningsdubblingen har givits i den ovanstående texten.  Gemensamt för dem alla exempel är att de, till skillnad mot traditionella långfärgsvisande bud (4+), har ett osymmetriskt informationsvärde.  D v s, informationen är, 1:a budronden, betydligt mer klarläggande för partnern än för de bägge motståndarna.  Det senare är centralt, i de flesta fall som beskrivits i texten ovan så är värdet av informationen (minst) lika stor för svarshanden som för en av motståndarna.  I vissa undantagsfall kan bägge motståndarna dra samma slutsats - men de vet inte säkert om dess partnern kan dra samma slutsats och är sålunda i ett vanskligt och oklart läge! 

                     

För att desarmera upplysningsdubblingens kraft bör sålunda ett, företrädesvis öppningsbud, vara ett av följande:

 

  • Flertydigt visandes korthet eller längd i bjuden färg
  • Visa längd i antingen a eller b (där a och b kan vara 1-3 färger men olika)
  • Visa exakt 4 (eller 3-4) kort i bjuden färg.

 

Onekligen kommer upplysningsdubblingen fortfarande att vara den överlägset effektivaste defensivkonvention som försvaret har till sitt förfogande, men ovanstående varianter gör att den inte lika ofta blir applicerbar.